Vi slänger bettet och slappnar av

Uppdaterat: 5 dec. 2022

Är det något Omer är bra på så är det att gå med nosen i backen, i alla fall när det finns något att äta där. Under ryttare däremot har han gärna hög huvudföring och kalkonhals. Det är så han är van att föra sig. Gärna i hög hastighet med stor aktion, dvs höga benlyft..

Jag visste ju om att han spände sig i tölten. Det syntes tydligt i försäljningsfilmen.

Equiterapeuten hittade stela kotor i ryggen och hög smärta i nacken, 10/10 på en skala! Hon föreslog paus från bett och att trava mycket på lösa tyglar. Vi hade redan provat bettlöst, både på ridbanan och i skogen, utan problem. Det första jag lärde honom var ju att stanna på utandning, och one-rein stop*1 som nödbroms såklart.

I min iver att hjälpa honom att slappna av snubblade jag över något som heter Balance Through Movement Method*2.

Det var min förebild nummer ett just nu, Annie Dillon, som berättade om den här "nerve release" metoden. Hon inspirerar mig jättemycket med sina videos, där hon på ett lekfullt sätt rider sin islänning Gerpir i passage och piaffe. Hon har också hållt på mycket med Intrinzen*3, som jag började med Perlito för ett år sedan och som verkligen fick honom att komma loss. Eftersom Annie lovordade BTMM bestämde jag mig för att gå med i deras grupp Facebook grupp Master Class*4 för att lära mig mer om hur man hjälper en häst att förlösa nervsystemet och kunna slappna av. Det känns som det är början på en viktig och spännande resa, inte bara för Omer utan även för mig.

För att minska Omer nackont ville jag rida, och markarbeta, med de huvudlag som trycker minst på nacken, så vi har prövat side pull, kapson och repgrimma. Inget av dem fungerade klockrent, vilket ledde till att jag beställde ett s k cave more*5, blandning mellan kapson och hackamore fast med en hjulskänkel utan hävstångseffekt, vilket är bättre för nacken. Det känns perfekt. Jag kan ha dubbla tyglar när jag ska rida dressyr, för mer finlir. Han verkar trivas med det och svarar fint.

Jag har även prövat att rida med halsring, utan tyglar på ridbanan. Det gick förvånansvärt bra.

Balance Through Movement Method är lite svår att komma in i och förstå eftersom det är så mycket anatomi. I Facebook gruppen får man mycket teoriundervisning och feedback om man lägger upp filmer. Om jag har förstått det rätt så är det en muskel runt manken, som heter "thoracic sling", som hos många hästar är kollapsad och inte används som den ska. Detta beror på, eller leder till muskeln mellan bogarna och upp till strupen, brachiosaurus, ofta är överansträngd och alldeles för spänd. Thoracic sling ska egentligen hålla upp hela framdelen, ge hästen hållning, men nu är det istället brachiosaurus, som får göra det och det blir en massa följdskador i hästens kropp. Man kan alltså genom BTMM övningar, Pillar 1, 2 och 3, avlasta brachiosaurus och aktivera thoracic sling. Detta har Omer och jag börjat med så smått, förenklat kan man beskriva det som om att jag uppmuntrar honom att sänka huvudet och bli medveten om brachiosaurus och börja släppa taget. Det är en jobbig process, eftersom flyktinstinkten är kopplad till den. Det är som att den spända muskeln mellan och ovanför frambenen är en garanti för att kunna fly.

Jag kan tänka mig att det är samma för människor, som är spända, beredda, på tårna. Jag själv blev smärtsamt medveten om att jag alltid bar upp mig genom att spänna diafragman. Det var något jag kom på på en hästkurs i kroppsmedvetenhet. Jag blev också medveten om att jag i hela mitt vuxna liv gick och höll in magen, för att se smalare ut. En konstant spänning, som påverkade psoasmuskrln och diafragman. Jag vet inte vilket som, i mitt fall, var hönan eller ägget, men jag förstod också på den kursen att jag hade en väldigt ytlig andning. Jag andades högt upp. När instruktören guidade mig och jag för första gången i mitt liv andades med hela magen och ända ner i underlivet, hände något väldigt oväntat. Jag började gråta hejdlöst! Det var som att jag gått och hållt igen alla dessa år. Skyddat mig. Nu flyttade jag den spärren och det blev en känslomässig release. (Ursäkta svengelskan) Jag har inte frågat i gruppen än om min jämförelse är riktig, men min intuition säger mig det.

Så det är eventuellt en liknande process hästen, Omer står inför och man får ta det varsamt. Man får guida, vara lyhörd och ta det stegvis. Jag återkommer när jag vet lite mer och har filmat.

Målet är att spänningar ska släppa. Omer är väldigt ansvarsfull och vaksam, inte direkt ängslig, men ganska tittig och skeptisk. Det är

många rädslor därinne. Jag tror att den här vägen vi har trätt in på kommer att leda till befrielse och välmående. Det är intressant och spännande.

Vi har redan gjort stora framsteg: Vi travar på lösa tyglar och han sänker huvudet självmant.

Han, som är fyrgångare och har lättast för traven, väljer oftare och oftare tölten och häromdagen töltade vi på lösa tyglar. På vägen hem, då han av vana är het!

Igår red vi ut själva för första gången. Han var väldigt tittig i början, det kändes som att sitta på en krutdurk, men vi stannade med jämna mellanrum och sänkte huvudet, och kunde till slut skritta hela vägen hem utan att takta, och vilja dra iväg. (Vi mötte Rikard, som var ute och gick med Jiemba, och han tog upp mobilen när han hörde oss. 😊)

Equiterapeuten, som har osteopatinriktning, var på återbesök och sa:

"Vad ni än gör, så fortsätt!"

Stelheten i ryggkotorna var borta och smärtan i nacken hade gått ner från 10 till 6!

Fortsättning följer!